lördag
jul242010
Sjön suger
07.24.2010
Vi packade ihop oss, två familjer i två båtar.
Fyra vuxna, två barn och fyra hundar.
Ut skulle vi, långt ut i ytterskärgården.
Solen sken och humöret på topp; äntligen skulle jag få sova i mitt nya pop-up-tält, ett tält anpassat för fyra personer, inte två hobits.
Så.
Första anhalt Gillöga.
Det var fint, lite blåsigt bara, men så är ju ön känd för att vara blåsig också.
Eller: mindre lätt att hitta lä. Just där skulle vi tälta.
11-åringen tog med sig tältet och sen hördes ett SCHWOOP och så var den sagan slut.
Ingen övrig kommentar.
Av olika anledningar (ingen nämnd, ingen klämd) så bestäms det att vi ska flytta på oss.
Då gick vi på grund.
Eller: vi drog båtarna över stora partier med sten.
Alltså: vi är inte överrens om vad som är att "gå på grund".
Jag anser att ligger man still på en sten har man gått på grund, oavsett hur man kom dit.
En del tycker att ligger man still på en sten har man bara gått på grund om man kom dit med motorns hjälp.
En del tycker att det inte är "på grund" även om man kan stå bredvid båten och försöka dra loss den.
När vi dragit båtarna fram och tillbaka över stora stenpartier i nån timme, upptäckte vi att ett T-stycke i hydralstyrningen hade gått av. (Något pundhuvud på marinan hade monterat motorlåset på fel sida.)
Med andra ord: det gick inte att styra.
När den andra båten krånglat sig bort från alla stora stenpartier fick dom bogsera oss - tillbaka till platsen vi låg på först. Efter middagen gick jag för att vattna blommorna och upptäckte att mensen kommit - en och en halv vecka för tidigt.
Hade jag tamponger? Nej
Hade jag bindor? Nej.
Hade min kvinnliga kompis tamponger eller bindor? Nej.
Ingen övrig kommentar till det. Och verkligen - fråga inte.
Den natten sov vi i våra kompisar hundtält.
Ingen övrig kommentar till det heller.
Dagen efter bogserades vi till Stora Nassa, grillade korv, jag brände, såklart, mig i gommen, hittade en trevlig tjej som delade med sig av sina tamponger och så bogserades vi vidare till Kallskär.
Den natten sov vi också i hundarnas tält.
Morgonen efter: mannen bogseras in till civilisationen för att få motorn fixad.
Dagen var varm, kall, varm, jättevarm och vi hade lä, vi hade vackert väder.
Vi solade och badade, brände både näsa, panna och ögon.
11-åringen fick en släng av värmeslag, gasolen ville inte, vattnet började ta slut och vi åt sill utan gräddfil men vi överlevde.
Mannen kom tillbaka efter åtta timmar.
Den kvällen var fantastisk.
Ljum. Stilla.
Jag kröp in i tältet, knölade ihop mig och somnade runt elva.
Sov tungt. Vaknade av att det lät mycket, överallt.
Mannen var borta.
Tältet ville lyfta.
Jag kollade klockan: 03.37.
Kröp ut och insåg att vi hade lite problem.
Det tog oss två och en halv timme att packa ihop barn, hundar, packning och få ut två båtar i en vind på 10 m/sek rakt in mot berget där vi låg.
Att komma runt till en vik i lä tog en kvart.
Vi drog igång en frukost, åt under relativ tystnad, Annie rusade (åh, en gräsmatta!) rakt ut i ett grönbeklätt kärr/dypöl/träsk och sjunker.
Hon luktade apa, såg ut som en apa och jag tvingades tvångsbada henne tre gånger (tack för grumme handdisk) och sen sov hon i evigheter.
Jag la mig på en klippa i en sovsäck och sov tungt.
Drömde att någon snodde vår båt, och om stora bruna vågor fulla med Rockor (drömtydning tack).
Vaknade och jag ville hem.
Jag ville ha en dusch, toa, soffa, godis och ett knä att luta mig mot.
Hem var lika med motvind i 10m/sek.
Vi bestämde oss för att åka ner mot Möja för att komma i lä.
Vi (hunden och jag) tyckte inte om att åka båt i det vädret.
Pah.
Vi åt en sen lunch på Finnhamn, hunden fick ett getingstick och sen hem, hem, hem.
Har ett öga som svider, rinner och är svullet.
Ont i ryggen efter att ha sovit på alla andra ställen utom i min säng.
Om jag ska ut på sjön igen?
Oja.
Så fort jag har köpt ett tält, luftmadrass och det är sol, vindstilla och över 25 grader.
Fyra vuxna, två barn och fyra hundar.
Ut skulle vi, långt ut i ytterskärgården.
Solen sken och humöret på topp; äntligen skulle jag få sova i mitt nya pop-up-tält, ett tält anpassat för fyra personer, inte två hobits.
Så.
Första anhalt Gillöga.
Det var fint, lite blåsigt bara, men så är ju ön känd för att vara blåsig också.
Eller: mindre lätt att hitta lä. Just där skulle vi tälta.
11-åringen tog med sig tältet och sen hördes ett SCHWOOP och så var den sagan slut.
Ingen övrig kommentar.
Av olika anledningar (ingen nämnd, ingen klämd) så bestäms det att vi ska flytta på oss.
Då gick vi på grund.
Eller: vi drog båtarna över stora partier med sten.
Alltså: vi är inte överrens om vad som är att "gå på grund".
Jag anser att ligger man still på en sten har man gått på grund, oavsett hur man kom dit.
En del tycker att ligger man still på en sten har man bara gått på grund om man kom dit med motorns hjälp.
En del tycker att det inte är "på grund" även om man kan stå bredvid båten och försöka dra loss den.
När vi dragit båtarna fram och tillbaka över stora stenpartier i nån timme, upptäckte vi att ett T-stycke i hydralstyrningen hade gått av. (Något pundhuvud på marinan hade monterat motorlåset på fel sida.)
Med andra ord: det gick inte att styra.
När den andra båten krånglat sig bort från alla stora stenpartier fick dom bogsera oss - tillbaka till platsen vi låg på först. Efter middagen gick jag för att vattna blommorna och upptäckte att mensen kommit - en och en halv vecka för tidigt.
Hade jag tamponger? Nej
Hade jag bindor? Nej.
Hade min kvinnliga kompis tamponger eller bindor? Nej.
Ingen övrig kommentar till det. Och verkligen - fråga inte.
Den natten sov vi i våra kompisar hundtält.
Ingen övrig kommentar till det heller.
Dagen efter bogserades vi till Stora Nassa, grillade korv, jag brände, såklart, mig i gommen, hittade en trevlig tjej som delade med sig av sina tamponger och så bogserades vi vidare till Kallskär.
Den natten sov vi också i hundarnas tält.
Morgonen efter: mannen bogseras in till civilisationen för att få motorn fixad.
Dagen var varm, kall, varm, jättevarm och vi hade lä, vi hade vackert väder.
Vi solade och badade, brände både näsa, panna och ögon.
11-åringen fick en släng av värmeslag, gasolen ville inte, vattnet började ta slut och vi åt sill utan gräddfil men vi överlevde.
Mannen kom tillbaka efter åtta timmar.
Den kvällen var fantastisk.
Ljum. Stilla.
Jag kröp in i tältet, knölade ihop mig och somnade runt elva.
Sov tungt. Vaknade av att det lät mycket, överallt.
Mannen var borta.
Tältet ville lyfta.
Jag kollade klockan: 03.37.
Kröp ut och insåg att vi hade lite problem.
Det tog oss två och en halv timme att packa ihop barn, hundar, packning och få ut två båtar i en vind på 10 m/sek rakt in mot berget där vi låg.
Att komma runt till en vik i lä tog en kvart.
Vi drog igång en frukost, åt under relativ tystnad, Annie rusade (åh, en gräsmatta!) rakt ut i ett grönbeklätt kärr/dypöl/träsk och sjunker.
Hon luktade apa, såg ut som en apa och jag tvingades tvångsbada henne tre gånger (tack för grumme handdisk) och sen sov hon i evigheter.
Jag la mig på en klippa i en sovsäck och sov tungt.
Drömde att någon snodde vår båt, och om stora bruna vågor fulla med Rockor (drömtydning tack).
Vaknade och jag ville hem.
Jag ville ha en dusch, toa, soffa, godis och ett knä att luta mig mot.
Hem var lika med motvind i 10m/sek.
Vi bestämde oss för att åka ner mot Möja för att komma i lä.
Vi (hunden och jag) tyckte inte om att åka båt i det vädret.
Pah.
Vi åt en sen lunch på Finnhamn, hunden fick ett getingstick och sen hem, hem, hem.
Har ett öga som svider, rinner och är svullet.
Ont i ryggen efter att ha sovit på alla andra ställen utom i min säng.
Om jag ska ut på sjön igen?
Oja.
Så fort jag har köpt ett tält, luftmadrass och det är sol, vindstilla och över 25 grader.
Reader Comments (9)
Sjön griper oftast tag i en.
Tack för mycket underhållande läsning.
/Marie
Eller:
http://www.youtube.com/watch?v=iDEUJ8YZn2Y&feature=player_embedded#!
marie: tack!
malin: hahaha. Du är rolig
Se där. Det där kan ju utvecklas till en hel bok.
Jag och maken konstaterade häromdagen att båt, det var vi verkligen inte sugna på. Tack för att du bekräftade den åsikten. Nu är vi säkra.
Puss puss.
Oj oj, nu förstår jag varför du sa åt mig att läsa bloggen när jag frågade hur ni hade det på båtutflykten!!! Kära nån, ni råkade ut för mycket vill jag lova. Du kommer skratta åt detta när det gått ett tag :-)
Livet har sina sätt att lära oss att uppskatta vad vi har hemma :D
Tack snälla Sandra för ett fantastiskt magknipande skratt! :-D)))
Stackars Sandra! Sjölivet är verkligen överskattat. För att inte tala om tältlivet.
Ojoj vilken resa! Känner mig plötsligt inte lika besviken över att vi aldrig lyckas få tid att sova i båten :-)