När jag inte kan värja mig från livet

Jag pratade med en kompis/förläggare som undrade hur det går med skrivandet.
Åh herregud, svarade jag.
Och sen berättade jag om allt det som gör att det går väldigt... långsamt med skrivandet.
"... så i den här takten blir det väl en bok vart tionde år eller nåt", avslutade jag.
"Men det gör inget, för alla kommer att vara små pärlor!", svarade hon och skrattade högt.

Och det var precis vad jag behövde höra.