Spot on
01.3.2012 Den här recensionen av Svedd gjorde mig så otroligt glad, inte bara för att läsaren tycker om boken, utan för att effekten av den blev precis så som jag önskade när jag skrev den.
"Någon talade en gång om för mig att illamående kan framkallas av ångest. Man kan befinna sig på en plats där man plötsligt blir oförmögen till att bryta sig loss. Man låser sig fast och andas som om man vore död. Inte förrän bojorna lossas kring vristerna – först då lättas trycket över bröstet. Sedan kommer det: illamåendet och behovet av att stöta upp allt obehag.
Så kände jag genom hela Svedd. Min kropp var på helspänn och jag fick lugna ner den efteråt. Allt för att inte kräkas. Jag är en sucker för trasiga förhållanden. Trots att jag har exponerats för ett flertal känsloladdade texter av detta slag har de aldrig gjort mig avtrubbad. De berör lika intensivt varje gång.
Svedd är en bok om en kvinna vid namn Helena. Hon slungas mellan nuet och barndomen och sin största kärlek. Allt jag får möta i hennes liv kommer likt en översvämning med avsikt för att dränka mig inifrån – allt för att få mig till att uppleva en bråkdel av hennes storm. Det finns ingen ordning. Känsloutbrotten bestämmer vilket som kommer härnäst. Det finns inte utrymme till att fundera över morgondagen när nuet är så påträngande.
Besattheten i kärleken som äntligen var funnen efter att ha hungrat efter just detta ett helt liv var genomträngande. Det Sandra Gustafsson skriver känns autentiskt trots sitt starka innehåll. Hon tänjde på smärtfulla gränser utan att överdriva.
Jag vill ha mer. Gustafsson kan verkligen skildra bottendjup smärta och dess medföljande ångest."
Reader Comments (2)
Amen!
Och jag drömde om dig igen. Inte lika intressant som Svedd dock.
Instämmer. Längtar efter att läsa mer av dig.