måndag
jan302012
The Descendants
01.30.2012
Jag sov inte så bra i Mariefred, och det tog ut sin rätt igår.
Jag frös hela dan, satt på bion och trodde att jag glömt sätta på mig kläder - så mycket frös jag alltså - och väl hemma åt jag middag och somnade halv nio på soffan.
Men bion igår, The Descendants, var en lugn film. En livet-film. Som det är liksom.
Den gav oss tid att se, att fundera, att andas, att stanna i en scen, att hinna känna ångest, panik och frustration, kanske till och med gömma ansiktet i händerna för att det var så jobbigt.
Ingen action, bara... livet. Och döden.
Det var tur att den hade komiska inslag, annars hade jag kraschat, annars hade den blivit för tung.
Och titeln, The Descendants, översatt ättlingarna eller arvingarna, är briljant.
Jag frös hela dan, satt på bion och trodde att jag glömt sätta på mig kläder - så mycket frös jag alltså - och väl hemma åt jag middag och somnade halv nio på soffan.
Men bion igår, The Descendants, var en lugn film. En livet-film. Som det är liksom.
Den gav oss tid att se, att fundera, att andas, att stanna i en scen, att hinna känna ångest, panik och frustration, kanske till och med gömma ansiktet i händerna för att det var så jobbigt.
Ingen action, bara... livet. Och döden.
Det var tur att den hade komiska inslag, annars hade jag kraschat, annars hade den blivit för tung.
Och titeln, The Descendants, översatt ättlingarna eller arvingarna, är briljant.
Reader Comments (2)
Åh, jättebra! Såg den i måndags, men har aldrig gråtit så mycket på något som DN kallar för "omtänksam och ekologisk feel ggod".
Moster Baba: ja du ser, man ska aldrig läsa recensioner.