“Sandra Gustafssons språk är på en högre nivå än hos de flesta andra författare i genren. Det är poetiskt och precist, utan tillstymmelse till klyschor eller utslitna metaforer. Samtidigt är det, vid behov, rått och obarmhärtigt.
”Svedd” är en imponerande debut och en av de romaner som stannar kvar. Alla frågor får inte svar, alla lager blottläggs inte. Kanske är det därför den fortsätter skava även sedan den hamnat i bokhyllan.”
Annika Bengtsson Hallandsposten

"Det är verkligen inte en bok som lämnar en oberörd. Det kan jag lova. Dessutom är den väldigt spännande!" Boktokig om Svedd

"Det är en stark bok utan att vara för påträngande. Den är skriven med självdistans, men berör som bara den!" Boktokig om Maskrosungen

"Hon tycks ha den bakgrund som gjort att hon kunnat skriva en så spännande och välformulerad bok som Svedd./.../På ett nästan ”för enkelt” språk skildrar Gustafsson ett människoöde som kan få en gråsten att fälla tårar. Det är skickligt gjort att hela tiden lyckas hålla spänningen vid liv."
Åsa Pettersson, DAST Magazine

"Sandra Gustafssons debutroman Svedd (Bra Böcker) är en riktig bladvändare samtidigt som det är en plåga att ta del av Helenas destruktiva beteenden och hemska upple- velser. När sista sidan är läst är jag helt slut."
Cathrine Beijer, leva PS!

"Det här är en riktigt bra bok." Enbokcirkelföralla om Svedd.

"En lysande roman och jag vill läsa mer av författaren i framtiden." Jonas Lindman, Tidningen Kulturen om Svedd.

"Jag har läst Sandra Gustafssons bok ”Svedd”. Eller tagit mig igenom den, rättare sagt. Inte för att den var något annat än för att berättelsen var smärtsam. Så jobbig ibland i vissa avsnitt att jag vrider mig av olust i den solsäng där jag ligger. Sandra har skrivit en berättelse på ett sådant sätt att den går rakt in. Som ett knytnävsslag i slowmotion skruvar boken in sig i mellangärdet och jag vrider mig lite till. För skildringen är så nära och det är omöjligt att värja sig.
Sandra tar mig i handen och drar mig med och in i historien hon vill berätta. Hon gestaltar Helena och David med precis så lagom mycket jag behöver för att veta att jag känner dem. Känner med dem. Sandra lindar en förtvivlad värld runt omkring en i botten olycklig Helena som jag vill ta intill mig, hålla om och säga att allt blir bra. Snart blir allt bra. Och jag borde förstått, när jag tänker på författaren som jag lärt känna sedan några år tillbaka, att historien inte förskönas eller blir mindre ärlig mot slutet. Sandra ser livet i vitögat. Självklart och ärligt. Med den omaskerade ärligheten tecknar hon en historia som sent ska lämna mig.
Och som alltid när jag läst en bok som tränger sig på och in och under min egen värld, min egen verklighet, ägnar jag flera dagar åt att gå tillbaka till handlingen och undra om livet verkligen, på riktigt, kan vara så brutalt." Christina Stielli